Jag gjorde min auskultation på den skolan där jag tidigare
har jobbat, med den lärare som jag under ett läsår har haft som nära kollega. Det
kändes tryggt att gå in i klassrummet med elever jag kände till, även fast de
nu är ett år äldre och har bytt till ett nytt klassrum i en ny byggnad. Svårigheten
blev att eleverna inte insåg direkt att jag bara var där på observation, inte
som resurs eller vikarie. De anpassade sig dock relativt snabbt och såg mig som
en extra vuxen som var inte var lika aktiv i klassrummet som de andra.
Det var väldigt intressant att få möjligheten att observera
de elever man tidigare jobbat med, utan att behöva förklara och hjälpa dem,
utan istället se utifrån hur någon annan gör detta. Jag fick ett nytt
perspektiv på hur min före detta kollega arbetar och hur relationen mellan
lärare och elev ser ut. Med hjälp av de perspektiv vi läst om i kursen så såg
jag även lärandet i stort på ett annat sätt, vilket var spännande att se hur
det kan ändras på relativt kort tid.
Ett perspektiv jag kunde göra en tydlig koppling till var behaviorismen och
framförallt Skinners teori om operant betingning, som Philip och Soltis skriver om i boken Perspektiv på lärande. Det var när läraren ställde en
fråga och eleverna skulle räcka upp handen för att svara som jag såg detta. Vissa av eleverna
räckte upp handen som de skulle, men gjorde samtidigt ljud ifrån sig för att få
lärarens uppmärksamhet på det viset. De kunde till exempel ropa:
”Jag kan, jag kan, jag kan!”
Det här tar bort fördelen med att räcka upp handen istället
för att bara ropa svaret rakt ut och det verkade läraren medveten om. De
elever som lät samtidigt som de räckte upp handen fick inte svara och fick
heller ingen uppmärksamhet, utan det var de elever som var tysta och lugna när
de räckte upp handen som fick svara. Genom att inte ge eleverna som låter
uppmärksamhet kan det enligt behaviorismen leda till en utsläckning av det
oönskade beteendet.
Har ni några idéer på vad läraren skulle kunna använda sig
för istället för handuppräckning när eleverna behöver hjälp? Kanske framförallt
under det pågående enskilda arbetet eller i grupparbeten.
/ Ida Sandqvist
Intressant att få se sin gamla arbetsplats men från ett annat perspektiv.
SvaraRaderaAtt hitta ett alternativ till handuppräckningen kan vara svårt med tanke på att man inte vill ha elever som springer runt i klassrummet. Men om de är lite äldre kan ett alternativ vara att skriva upp sin namn i en lista till exempel på tavlan.
Tack för din kommentar! Jag håller med dig om att det kan vara svårt med något annat än handuppräckning, under genomgångar tillexempel är det nog det enda som funkar för att få en struktur. Att skriva sitt namn på tavlan låter som en bra idé under ett enskilda arbetet.
RaderaKul att läsa om din auskultation Ida! I klassen som jag var använde sig eleverna av röda kort som de la på sin bänk när de ville ha hjälp istället för handuppräckning. Det funkade faktiskt väldigt bra!
SvaraRaderaDet sättet har jag också stött på! Fungerar oftast, det enda som kan bli problematiskt är att det kan bli spring i klassrummet :)
Radera