Intryck från auskultation
Efter auskultation på en mindre skola, åk F-6 går det
att konstatera att många saker händer i en intensiv miljö där alla dessa
händelser och intryck påverkar. Eleverna upplevdes under de dagar jag var där
som en sammanhållen grupp. Trotts de utåtagerande tendenser som ibland uppstod,
var gruppen och relationen till deras lärare positiv, fylld av tålamod som utstrålade
en stabil trygghet i skolans miljö.
Skolan hade en känsla av frihet under ansvar vilket
innebar i praktiken att eleverna under undervisningstillfällen fick själva vara
med och bestämma i vilken ordning uppgifterna skulle göras i form av så kallade
menyer. På menyn (alla elever har var sin) stod det olika uppgifter. Alla
uppgifter ska genomföras, ordningen får eleverna välja själva. Många av de
arbeten som eleverna skulle genomföra bestod av att parvis hjälpas åt. I matte utfördes olika övningar, spel och uppgifter som de
utför i par eller enskilt beroende på uppgift. I svenska läser exempelvis eleverna tillsammans i par varpå de svarar på frågor om texten de läst. Denna form av lärande kallas för
kooperativt lärande som har börjat få större och större genomslag ute i skolor.
På facebook finns det ex. två stora grupper som via facebooks plattform delar
med sig av sina erfarenheter och övningar lärare gjort i sina klasser.
I Piagets perspektiv kan detta vara ett sätt att
lära eftersom det tillåter eleverna att utforska och pröva sig fram. Eleverna
jag studerade utformas i utifrån Piagets perspektiv i sitt konkreta
operationella stadium där de nu utvecklar systematiskt och logiskt tänkande.
Ett annat sätt att se det, är att via Vygotzkys ögon analysera samspelet där
barnen lär via utvecklandet av metakognition där läraren även i sin till synes
stillsamma roll låter barnen arbeta samtidigt som denna ändå vägleder dem genom
proximal utveckling.
Kan det finnas fler sätt att analysera kooperativt
lärande tror ni?
Intressant! Hoppas du har fått lite idéer som du kanske kan använda dig av sen. Låter som den skolan arbetar på ett sätt som kanske inte så många andra skolor gör. Upplevde du att eleverna tyckte det var roligare när de själva fick vara med och påverka? Eller blev det mer "flummigt".
SvaraRaderaEleverna i den här skolan verkade anamma menyjobben och det kooperativa lärandet bra. Det egna ansvarstagandet ledde till att eleverna upplevdes positivt inställda till arbetet eftersom de vara snabba att komma igång och själva såg och valde utefter vilket jobb som var ledigt samt vilka jobb de hade kvar på menyn. De gick själva igenom och det upplevdes inte som att det fanns några oklarheter trotts att det blev många olika moment på liten yta. Vidare uppfattade jag att ett samarbete mellan eleverna snabbt uppstod vilket ledde till att eleverna hjälpte varandra. Frågorna till läraren besvarades vid behov dock var dessa frågor sällan förekommande vad det gällde de befintliga uppgifterna och handlade snarare om vilken mat som väntades till lunch. Vidare hade elever med behov av särskilt stöd möjligheten att studera de andra eleverna hur de genomförde svårare uppgifter för att senare kunna genomföra dem själv förklarade läraren vilket sedan visades när hon tog fram hundrabrädet (Ett räknebräde där eleven skall lägga likt ett pussel varje siffra på rätt plats) som eleven nyss suttit och studerat två andra elever genomföra. Läraren visar och förklarar igen och ett motstånd som funnits tidigare enligt läraren är inte längre där eftersom nu är uppgiften mer bekant för eleven. Eleven påbörjar uppgiften och är nästan halvvägs vid lektionens slut. Vad det gäller flummigt tror jag att det kan bero på hur man som individ ser på situationen, vad man väljer att lägga fokus på och vad individen i fråga som observerar upplever. Ex. var miljön de arbetad i litet och trångt, avsaknad av matsal resulterade i att de fick äta vid sina bänkar, deras avskiljning mellan en klass till en annan bestod av en dragbar vägg. Optimal miljö? Nej kanske inte, ändock gick det att se en struktur och en känsla av något familjärt. Alla elever tog ansvar och ingen blev påmind om att ex. ta bort sin tallrik, eller torka sin egna plats eller i vilken ordning saker skulle ske. Överlag hade eleverna bra koll vilket ändå tyder på att de förverkar friheten under ansvar på det sätt som det kan i det stadiet de befinner sig.
RaderaDock kan det tilläggas att detta är min P.O.V. (point of view).
Intresseväckande inlägg! Kul att läsa om dina erfarenheter från auskultationen. Att skolarbetet bestod av frihet under ansvar tyckte jag var väldigt bra och något jag tycker fler skolor borde pröva. Dock är alla elever och klasser olika så ansvarsbiten kanske inte fungerar lika bra överallt, det gäller nog att pröva sig fram till vad som fungerar i varje enskild klass tror jag. Kooperativt lärande verkar vara en effektiv lärandeform som stimulerar elevernas samspel och kunskapsskapande. Jag är positiv till detta, men tror att grupperna/paren måste blandas med jämna mellanrum för att eleverna ska få ta del av så många perspektiv som möjligt och inte fastna i samma spår. Kooperativt lärande främjar elevernas reflektionsförmågor och för vissa elever kan det nog vara en utmärkt inlärningsmetod. Bra kopplingar till Piaget och Vygotskij, good work!
SvaraRaderaTack.
RaderaIntressant att du är positivt inställd till kooperativ lärande. Jag tror också att gruppdynamiken behöver kännas av lite. Dock tror jag att vi som lärare inte ska vara rädda att testa elevernas förmåga ock gränser. Ibland tror jag att den proximala zonen är större än vad vår egna normkritik tillåter oss att sträcka oss till.
Intressant inlägg och kul att läsa hur olika det är på skolorna. Fin koppling till litteraturen :) Jag tror att många lärare skulle behöva se lite nya idéer, speciellt det här du skriver om med menyer. Att eleverna får jobba tillsammans är mycket lärorikt då de får lära sig att anpassa och får nya synsätt/ synvinklar. Verkar vara en mycket trevlig skola som ligger i framkant. Själv kommer jag ta med mig det med menyer till varje elev. Kul läsning :)
SvaraRaderaRoligt att höra.
RaderaMenyerna är en rolig idé. Dock kan jag ärligt erkänna att det tog en stund innan jag förstod upplägget i och med den egna kognitiva kopplingen associerade menyer med mat. :)
Kul att läsa din text, de verkar arbeta på ett sätt som jag finner väldigt intressant. Bedrev dem montessoripedagogik på den skolan du var på? Jag gillar tanken med att de arbetar med menyer och i par med olika uppgifter, på så sätt kan de lyfta varandra och att eleverna arbetar med olika saker gör också att man kan undvika att utveckla känslan att de ligger efter. Jag tror också att menyarbete gör det enklare att anpassa materialet efter varje enskild individ vilket gör att eleven i sig känner sig sedd och på så sätt kan man utveckla en tillitsfull relation lärare-elev emellan. Att eleverna får möjlighet att diskutera och reflektera över frågor med varandra tror jag skapar ett större intresse hos eleverna som de sedan kan ta med till klassen och kanske diskutera öppet med varandra.
SvaraRaderaVäldigt intressant sätt att arbeta på tycker jag och det är ett sätt jag själv vill arbeta på när vi är färdiga.
Härlig magkänsla du har Emelie.
RaderaJa det hade Montessoripedagogik som bas och en hel del av montessoripedagogikens material. Dock har de nya reformerna bidragit till att upplägget med ex. ge barnet den tid den behöver för att individuellt genomföra en process och på så vis lära sig efter sin egna förmåga har blivit avsevärt begränsad. Läroplaner och kursmålen ställer kunskapskrav som delvis gör att eleverna får genomföra uppgifterna på andra premisser.
Dessutom har kraven inom skolorna genomgått reformen att ALLA inom den befintliga skolverksamheten med specialpedagogisk inriktning har den pedagogiska utbildningen, i detta fallet Montessori, vilket innefattar skolsyster, kurator, specialpedagog, extra resurs etc. Detta leder till att det blir så kallat "vilande på den pedagogiska basen".
Intressant läsning! Kul att du fått varit med om något som är ganska nytt inom skolan. Detta är inget jag har varit med om men verkar helt klart intressant. En elevanpassad undervisning med menyarbete låter som något bra för att se varje individ och för att utvecklas i sin egen takt. Att jobba i par kan nog ha både sina för och nackdelar beroende på vad varje individ tycker om det. Spännande att pröva detta när vi är färdiga lärare och se om det funkar på ett bra sätt.
SvaraRaderaJag håller med dig.
RaderaDet är alltid roligt att se hur andra gör samt att det kan ha sina för och nackdelar. Dock har jag en stark känsla av att vi som lärare kommer lyckas göra det till det vi vill göra det till. Filosofiskt kan man kanske påstå att om vi föreställer oss ett sätt det kommer att fungera på så är sannolikheten större att det kommer att bli så, liknande placeboeffekten eller vad tror du?
Fint inlägg Linda, väldigt inspirerande läsning och med bra kopplingar till olika perspektiv! Så intressant att få ta del av olika konkreta lösningar, och frihet under ansvar är definitivt något som tilltalar mig och som verkar fungera i de flesta (!?) fall. Att jobba i par och själva välja i vilken ordning man vill göra de uppgifter som ska klaras av tycker jag låter som en utmärkt lösning, då blir det svårare för eleverna att tävla och jämföra sinsemellan också. Menyerna som du nämnde, var det fysiska menyer i pappersform? Hade varje elev varsin eller stod det på tavlan?
SvaraRaderaDet var ett papper varav varje elev hade var sitt. På detta papper fick eleverna bocka av varje moment i menyn efter att de visat upp för läraren att de genomfört momentet och förstår det varav de får ett godkännande och kan välja något nytt. Jag kan varmt rekommendera vidare läsning om kooperativt lärande om metoden intresserar dig. Det finns både facebookgrupper där lärare som jobbar efter denna modell lägger ut olika saker de gjort och hur det har gått. Vidare har det släppts en bok om ämnet "Grundbok i kooperativt lärande, vägen till det samarbetande klassrummet" av Niclas Fohlin, Anneke Moerkerken, Lisa Westman och Jennie Wilson. Perspektiv som pragmatismen och Sociokulturella perspektivet har sin tydliga härstamning i detta sätt att arbeta.
Radera