Emmas auskultation

Jag valde att göra min auskultation på skolan där jag skall ha min VFU, mest för min egen skull men också lite för de elever som jag kommer att träffa till våren.
Jag var med i tre olika klasser, alla var i årskurs 4. Något jag direkt reagerade på var att läraren kramade alla elever innan de fick komma in i klassrummet. Detta fick mina tankar att gå igång direkt - är detta något eleverna valt eller var det läraren?

Efter detta gick läraren igenom hur gårdagen varit då hen varit sjuk. Något som jag fastnade för var lärarens sätt att få eleverna motiverade, de hade nämligen en "belöningsskål" som de kallade för något annat, och varje dag gick de igenom tre olika saker: hur arbetsron var i klassrummet, hur nivån var i matsalen och hur det var ute på rasten. Om de skött sig så fick de en kula för varje grej som var bra och när de samlat ihop X antal kulor så skulle de göra något kul tillsammans allihopa, antingen kolla en film eller leka någon gemensam lek ute på rasten tillsammans med läraren.
Det var en väldigt rolig upplevelse för mig som aldrig varit ute i skolan och jobbat förut och det är många situationer jag kommer att ta med mig till min framtid som lärare men också till min miniuppsats.

Hur hade ni försökt få barnen mer motiverade att prestera bättre? Är detta ett belöningssystem som ni känner igen från er egen skolgång?

Mathildas Auskultation

Jag valde att göra min auskultation på en skola jag tidigare har jobbat på. En skola som ligger i centrala Karlstad, med ungefär 300 elever och klasser från F-6.

Under mina tre dagar på skolan följde jag en 3e klass. Läraren började dagen som vanligt med att sätta på lugn musik, släkte ner i klassrummet och öppnade dörren till hallen. Eleverna gick in, satte sig på deras platser och tog fram en bok för att började läsa. Andra dagen funkade inte musiken. Eleverna gick in och på en gång ifrågasatt varför inte det fanns någon musik. Det var en helt annan stämning i klassen. Eleverna satte sig inte på deras platser för att läsa, utan gick runt och prata med sina klasskamraterna. Läraren bad eleverna att sätta sig och när det gjorde det hade de svårt att komma igång med läsandet. Var musiken så viktig?

Enligt behaviorismen har eleverna fått en betingade reflex till musiken. Enligt Philips kan vi se att musiken har blivit en betingad beteende. När eleverna hör musiken kopplar dem de till läsning. Med andra ord vet eleverna va det ska göra när det hör musiken. Detta bekräftas när eleverna inte hör musiken.

När jag gick runt i klassrummet för att se vad eleverna läste, kunde jag se en väldig variation på elevernas svårighetsgrad på böckerna. Vissa läser serieböcker och andra tjocka böcker med liten text. Jag fick höra av läraren att hela klassen har gjort en utflykt till biblioteket där det själva fick välja vilken bok de ville läsa.  

Pragmatismen innebär enligt Säljö att skolan måste bygga på att knyta an till elevens erfarenheter. Därför får eleverna välja böcker efter tidigare kunskaper och vilken svårighetsgrad som passar dem bäst.

Kan ni koppla detta till det Kognitiva eller det Sociokulturella perspektivet? Vad är medieringen här?

Nya perspektiv - Idas auskultation

Jag gjorde min auskultation på den skolan där jag tidigare har jobbat, med den lärare som jag under ett läsår har haft som nära kollega. Det kändes tryggt att gå in i klassrummet med elever jag kände till, även fast de nu är ett år äldre och har bytt till ett nytt klassrum i en ny byggnad. Svårigheten blev att eleverna inte insåg direkt att jag bara var där på observation, inte som resurs eller vikarie. De anpassade sig dock relativt snabbt och såg mig som en extra vuxen som var inte var lika aktiv i klassrummet som de andra.

Det var väldigt intressant att få möjligheten att observera de elever man tidigare jobbat med, utan att behöva förklara och hjälpa dem, utan istället se utifrån hur någon annan gör detta. Jag fick ett nytt perspektiv på hur min före detta kollega arbetar och hur relationen mellan lärare och elev ser ut. Med hjälp av de perspektiv vi läst om i kursen så såg jag även lärandet i stort på ett annat sätt, vilket var spännande att se hur det kan ändras på relativt kort tid.

Ett perspektiv jag kunde göra en tydlig koppling till var behaviorismen och framförallt Skinners teori om operant betingning, som Philip och Soltis skriver om i boken Perspektiv på lärande. Det var när läraren ställde en fråga och eleverna skulle räcka upp handen för att svara som jag såg detta. Vissa av eleverna räckte upp handen som de skulle, men gjorde samtidigt ljud ifrån sig för att få lärarens uppmärksamhet på det viset. De kunde till exempel ropa:

”Jag kan, jag kan, jag kan!”

Det här tar bort fördelen med att räcka upp handen istället för att bara ropa svaret rakt ut och det verkade läraren medveten om. De elever som lät samtidigt som de räckte upp handen fick inte svara och fick heller ingen uppmärksamhet, utan det var de elever som var tysta och lugna när de räckte upp handen som fick svara. Genom att inte ge eleverna som låter uppmärksamhet kan det enligt behaviorismen leda till en utsläckning av det oönskade beteendet.

Har ni några idéer på vad läraren skulle kunna använda sig för istället för handuppräckning när eleverna behöver hjälp? Kanske framförallt under det pågående enskilda arbetet eller i grupparbeten. 

/ Ida Sandqvist 

Julias auskultation

Utan tidigare erfarenheter från lärarens perspektiv i skolan var det mycket roligt och lärorikt att äntligen få komma ut och se hur det är. Auskultationen genomfördes på en skola i centrum i en årskurs 5. Jag gick mellan två olika klasser som var väldigt lika varandra. Första intrycket av skolan var mycket positiv. Jag tyckte det var svårt att bara sitta och observera då man gärna ville hjälpa till men jag lyckades få ner några anteckningar. Båda klasserna var skötsamma och väldigt sammansvetsade. Lärarna förklarade tydligt att de jobbat mycket med grupperna för att skapa en trivsam miljö i klassrummet. Jag blev fascinerad över hur bra eleverna samarbetade med varandra. Oavsett om det var grupp- eller individuella arbeten så tog de mycket hjälp av varandra innan de frågade läraren. Jag fick känslan av att eleverna kände sig trygga med varandra och det märktes att lärarna gjort ett bra jobb med att få samman klasserna.

De två lärarna som jag gick med fokuserade mycket på att förstärka beteenden. Jag såg mycket ur det behavioristiska perspektivet genom uppmuntran och belöning när de gjort något bra för att uppnå ett önskat beteende. Lärarna uppmuntrade elevernas fokus och bra arbete med belöning. Ett exempel var när eleverna under en lektion jobbade flitigt varav läraren berömde deras fokus och engagemang. Innan de skulle gå på rast kom önskemål om att fortsätta med det arbetet efter rasten också. Enligt schemat skulle de ha ett annat ämne efter rasten men läraren tyckte att de varit så duktiga och hade bra ”flow” så de fick fortsätta med arbetet efter rasten också. Detta visade eleverna att om de är skötsamma och jobbar bra kan de få möjlighet att fortsätta med det roliga och känna sig delaktiga i planeringen. För att fånga elevernas uppmärksamhet under lektionerna använde sig lärarna av olika knep. En variant var att läraren klappade i händerna i en viss takt varav eleverna svarade med en fortsättning. De visste direkt vad läraren förväntade sig av klappandet. Lärarna använde sig också av nedräkning för att få lugn och ro. När hen räknat ner från fem skulle alla vara på sin plats och vara tysta.

I Lärande skola bildning skriver Roger Säljö att betingning innebär att vid förstärkning av ett beteende genom belöning skapar ett önskvärt beteende hos individen. Detta kan man se på de olika metoderna lärarna använde i klassrummet.

Skulle du kunna använda dig av några av de metoderna?

Auskultation, en reflektion

Intryck från auskultation

Efter auskultation på en mindre skola, åk F-6 går det att konstatera att många saker händer i en intensiv miljö där alla dessa händelser och intryck påverkar. Eleverna upplevdes under de dagar jag var där som en sammanhållen grupp. Trotts de utåtagerande tendenser som ibland uppstod, var gruppen och relationen till deras lärare positiv, fylld av tålamod som utstrålade en stabil trygghet i skolans miljö.

Skolan hade en känsla av frihet under ansvar vilket innebar i praktiken att eleverna under undervisningstillfällen fick själva vara med och bestämma i vilken ordning uppgifterna skulle göras i form av så kallade menyer. På menyn (alla elever har var sin) stod det olika uppgifter. Alla uppgifter ska genomföras, ordningen får eleverna välja själva. Många av de arbeten som eleverna skulle genomföra bestod av att parvis hjälpas åt. I matte utfördes olika övningar, spel och uppgifter som de utför i par eller enskilt beroende på uppgift.  I svenska läser exempelvis eleverna tillsammans i par varpå de svarar på frågor om texten de läst. Denna form av lärande kallas för kooperativt lärande som har börjat få större och större genomslag ute i skolor. På facebook finns det ex. två stora grupper som via facebooks plattform delar med sig av sina erfarenheter och övningar lärare gjort i sina klasser.

I Piagets perspektiv kan detta vara ett sätt att lära eftersom det tillåter eleverna att utforska och pröva sig fram. Eleverna jag studerade utformas i utifrån Piagets perspektiv i sitt konkreta operationella stadium där de nu utvecklar systematiskt och logiskt tänkande. 

Ett annat sätt att se det, är att via Vygotzkys ögon analysera samspelet där barnen lär via utvecklandet av metakognition där läraren även i sin till synes stillsamma roll låter barnen arbeta samtidigt som denna ändå vägleder dem genom proximal utveckling.

Kan det finnas fler sätt att analysera kooperativt lärande tror ni? 

- Så, vad har du lärt dig idag?

Att återkoppling är en viktig del för att eleverna ska lära sig och prestera menar James Nottingham i Utmanande undervisning i klassrummet. Han nämner där ett flertal framstående forskare som delar uppfattningen att det till och med är en av de största faktorerna som påverkar.
   Både under min auskultation och efter den tid jag vikarierat i skolan så är min uppfattning att det under lektionstid inte är speciellt prioriterat med vare sig återkoppling eller reflektion. Min erfarenhet är att då det hinns med handlar det mer om vad man har presterat, inte reflektion över vad man lärt eller vad man kan förbättra. Istället för att läraren avslutar lektionen med ”bra jobbat idag” bör det utvecklas till vad som kan förbättras och stämma av med eleverna om eventuella svårigheter och vad de tyckte varit bra samt vad de lärt sig.
   Att sätta tydliga lärandemål och ha en bra dialog med eleverna för att se till att hela klassen förstått hela innebörden av lektionerna tror jag är viktigt. En problematik jag sett är exempelvis när en lärare har haft en genomgång, sedan frågar om klassen förstått uppgiften, varpå en del av klassen svarar ”ja” och läraren accepterar detta svar som att det innefattar hela klassen. Här handlar det mer om en monolog från läraren än en dialog mellan lärare och elever, vilket innebär att en stor del av klassen faktiskt inte förstått vad som sagts, detta i sin tur leder ofta till att läraren får gå runt till eleverna i klassrummet och förklara en gång till, när alla eleverna väl förstått så har stor del av lektionstiden gått åt. 

   Roger Säljö skriver i Lärande Skola Bildning om Lev Vygotskij som menar att kommunikation mellan människor skapar avancerat tänkande. Därför tror jag att det är viktigt att lärare hittar en bättre balans mellan information och dialog samt avsätter tid till reflektion då detta enligt forskare är en så stor del av själva lärandet. Om jag frågar mina egna barn som går i årskurs ett respektive tre vad de lärt sig i skolan under dagen så får jag ofta svaret; ”jag minns inte”. 
-Vad har ni för erfarenheter och tankar kring reflektion och återkoppling?

Förutsättningar för lärande

Skolan ska enligt FN:s Barnkonventionen och Salamancadeklarationen se till varje barns bästa och rätt till utbildning oavsett bakgrund.

  Olaussons film om Indiens skolvardag skildrar hur barns olika uppväxtförhållanden påverkar utbildningens kvalitet, skillnaderna mellan skolorna är enorma, här blir föräldrarnas ekonomiska möjligheter avgörande. Trots Barnkonventionen och skolplikt lever många barn i utanförskap och fattigdom. Sverige har en gratis, nioårig obligatorisk skola som ska vara likvärdig för alla.

  Josefin adopterades från Indien till Sverige vid fyra års ålder. Hon går nu i årskurs fem, är driven i skolan med mycket kompisar runt sig och en lärare som ger utmaningar. Ibland tänker hon tillbaka på sina första levnadsår i Indiens slumområde, där hon tidigt placerades på barnhem.

  Efter en nyhetssändning kommer tankarna tillbaka, hon funderar på hur hennes liv skulle sett ut om hon inte flyttat till Sverige. “Skulle jag gått på en av de 5000 skolor som fått stänga igen på grund av de giftiga avgaserna?” “Hur hade mitt klassrum sett ut?” “Vad hade jag lärt mig i skolan?”

  Josefins föräldrar uppmärksammade hennes funderingar och nyfikenhet kring sitt ursprung och tar upp det under ett utvecklingssamtal. Hennes lärare väljer att jobba med Indien i samhällskunskap. Eleverna får ta reda på fakta om landet, se på filmer, ta del av kulturen på olika sätt och samtala kring detta vilket ledde till att klassen fick kunskap om ett annat land samtidigt de fick en större förståelse för Josefins situation.

I Morgan Allings självbiografi berättar han om sin svåra uppväxt, vändpunkten kom när han hamnade hos en fosterpappa som vågade ställa krav. Alling och Josefin visar båda exempel på den sociala ”klassresa” barn kan göra tack vare vuxnas engagemang och trygghet. Höga målsättningar för alla elever, förståelse för kulturer emellan tror vi är nödvändigt för att utvecklas fullt ut och minska samhällsklyftorna, håller ni med?

https://www.svt.se/nyheter/utrikes/giftig-smog-stan

Gruppens erfarenheter och förväntningar

Skolfoto klass 11

Från vänster, övre raden: Emma(aka Quasimodo), Karin(aka skeptisk lärare), Julia(aka megaglad), Ida (aka A-barnet)
Från vänster, nedre raden: Mathilda(aka klassens clown), Linda(aka bliralltidbrapåskolkorten)

Vi är en mixad kompletterande grupp genom att vi har olika erfarenheter, både som elever och i olika pedagogiska sammanhang. Vissa av oss har erfarenhet av att jobba inom skolverksamheten medan andra har andra pedagogiska erfarenheter, till exempel dansundervisning eller hockeyledare för barn och ungdomar.
Detta gör att vi har olika uppfattningar och synsätt på skola och lärande vilket vi tror kommer komplettera vår gruppdynamik.

Våra förväntningar på kursen är att utveckla olika kunskaper om elevers lärande. Som till exempel att väcka intresse hos eleverna så de vill lära sig mer i undervisningen, samt metoder och verktyg att lära ut. När utbildningen är klar är vår förhoppning att vi har fått med oss breda kunskaper om lärandet och undervisning i olika perspektiv. Vår ambition är att utveckla social kompetens, didaktisk kompetens och ämneskunskaper för att bli bra, trygga, professionella lärare.

Våra frågeställningar som rör kurser är:
Hur ska vi som grupp arbeta för att alla ska lyckas på bästa sätt?
Kommer vi kunna utnyttja vår erfarenhet av grupparbete för att kunna vidare tillämpa detta i klassrumsundervisning?

Vår frågeställning till övriga kursdeltagare:
Vad tycker ni har varit roligast hittills med att jobba i grupper i den här kursen?

Enskilda presentationer!

Emma Lind
Emma Lind heter jag och kommer ifrån Fjällbacka. Jag är 20 år och flyttade till Karlstad för studier förra året, då till Ämneslärare i matematik men jag kände efter ett halvår att det inte var min grej. På fritiden är det bästa jag vet är att dansa och att laga mat. Jag har tävlat i bugg, dubbelbugg och boogie woogie sedan jag var 8 år gammal och har deltagit vid SM, EM och VM flera gånger. Att bli lärare har jag vetat sen jag började undervisa i dans 2009. Dansar jag inte så lagar jag mat, så länge jag slipper att diska.





Ida Sandqvist
Hej! Jag heter Ida Sandqvist, är 21 år gammal och bor och är uppvuxen i Forshaga. På gymnasiet gick jag estetprogrammet inriktning dans och tog studenten därifrån 2015. Dansen är fortfarande ett av mina största intressen, så mycket av min fritid kretsar kring den. Jag har danskurser för barn och ungdomar i spridda åldrar och i olika stilar och har haft det i snart sju år, så att lära ut saker till barn har alltid vart ett intresse. Efter studenten jobbade jag som springvikarie i ett år inom barnomsorgen i Forshaga kommun, innan jag fick ett fast vikariat i en andraklass under ett läsår. Det var under det året som jag verkligen insåg att det var lärare jag ville bli och bestämde mig då för att söka in till lärarutbildningen. Utöver dansen så gillar jag att äta mat, men hatar att laga den.







Julia Pettersson
Hej! Jag heter Julia Pettersson, Jag är 22 år och bor i Karlstad. Jag gick på Älvkullegymnasiet och tog studenten 2014. Efter det började jag jobba på sjukhuset som transportör och är kvar där än idag. Det tog några år att komma på vad jag ville plugga men några kompisar och släktingar som är lärare och pluggar till lärare väckte intresset. På fritiden spelar jag hockey i Färjestad dam där jag är kapten. Jag började spela hockey när jag var 7 år så större delen av mitt liv har jag spenderat i ishallar.

Karin Haglund Claesson
Jag heter Karin Haglund Claesson och är född i Karlstad men uppväxt på Vidön i Hammarö kommun, bor numera på Norra Kroppkärr. Min familj består av: min man Johan, våra två döttrar Emma och Elin, två kaniner samt vår hund Rocky som är en rhodesian ridgeback på 8 månader. Innan jag började studera så jobbade jag inom restaurang i många år men för drygt ett år sedan bestämde jag mig för att testa något nytt och började vikariera inom skolan, vilket var givande och utvecklande. Som person är jag positiv, skämtsam, otålig och hyfsat lätt att ha att göra med. Fritiden ägnar jag mig åt familj, vänner, motion, teater och film samt diverse hundaktiviteter.

Linda Johansson

Mitt namn är Linda Johansson. Småbarnsmamma som bor i Väse. Har tidigare jobbat inom förskola och skola. Jag är glad att jag har kommit in på utbildningen så att jag får en efterlängtad lärarlicens så att jag kan börja jobba med kvitto på utbildning. 

Mathilda Segerdahl 
Jag heter Mathilda Segerdahl, är 25 år gammal och bor på Skoghall. Jag har jobbat i nästan 5 år med barn, både på förskola och skola. Jag har länge vetat att jag velat bli lärare och nu äntligen bestämde jag mig för att läsa till grundskollärare F-3. Mina intressen är att äta massa mat och träna. Som person är jag glad, flummig och tävlingsinriktad. Det var jag som frågade Forsell om jag fick referera till min farmor. 

Välkomna till vår blogg!

Välkomna till grupp 11:s skolblogg.